FlaShbacks från 2022

Jag gillar att träna på vintern men det var för mycket snö hemma i Sverige. På sportlovet åkte vi till Vendrell i Spanien på träningsläger. Jag fick i alla fall 600 varv och tio timmar effektiv träning.

Sista lördagen i mars gick det äntligen att köra. Jag slet som en hund för att få upp värmen i däcken och efter ett par pass lyckades jag faktiskt hålla mig kvar på banan. Varvtiderna låg ungefär två sekunder över mina tider på en torr bana.

I våras gick jag fortfarande grundskolan och kunde träna lite tidigare på vardagseftermiddagarna. Det blev måndag och lördag hemma Enköping och en kick-off i Järfälla på söndan. På söndan kom vi upp i 6+. Vilken skillnad de tre graderna gjorde för greppet! 190 varv och två timmar effektiv tid på banan. Kul att återse alla övervintrade förare och kul att köra igen!

En riktig katastrofträning på måndan. Det kom snöblandat regn och alla grejer var inte med. Vi klippte till ett provisoriskt regnskydd till luftburken av en plastdunk. Jag kom ut på banan något varv men fick köra in igen när motorn hackade av all fukt. När jag packade in allting igen utan att ha fått köra ett enda riktigt varv började jag förstå varför vi var helt själva på området. Snöslask och två plusgrader. Varför vill ingen ut och köra i det? Resten av veckan var det vinter igen.

På måndan tränade vi på hemmabanan då ingen annan bana var öppen. Det var blött, +6 grader och extremt halt i vissa kurvor. Det blev jobbig men kul fokusträning! Resten av veckan tränade vi i Uppsala med varierad framgång. I början av veckan var en del av banan avstängd. På tisdagen fick jag bara ett pass innan startmotorn gav upp. Den åkte in på helrenovering i stället. Tillbaka till Uppsala på skärtorsdan. Vi hann i princip skruva på motorn och köra in den.

På långfredan och påskafton var det riktig fart på banan med extraträning inför RMC i Uppsala. ”Alla” var där. När solen låg på blev det riktigt bra fäste. På annandan hade vi sex timmar på oss att träna men två första träningspassen fick jag avbryta på grund av punktering. Man kan ju fråga sig varför vi inte gjorde något åt det efter första passet. Men vi försökte! Under det tredje passet körde jag av i högfartskurvan och ut bland stenarna. Karten fick sig en smäll och bakaxeln böjdes. Efter ett par timmars mekande fick jag tre träningspass innan det var dags att packa ihop.

Jag planerade att satsa på RMC-serien i år. Jag är fortfarande rookie i sammanhanget: I våras hade jag genomfört tio tävlingar i storkart totalt i mitt liv så tävlingarna ger mig tillfällen att lära mig av de bästa. Många har 10 års tävlingar i kroppen men det finns några med mindre erfarenhet som jag kan fightas med längre bak också. Men den här tävlingen var verkligen inte en bra början på min tävlingssäsong. Inte nog med att jag kom in sist i finalen. Jag rullade in ett halvt varv efter den som låg framför mig. Så här dåligt brukar det inte gå, och jag kände att någonting var riktigt fel. Efter tävlingen upptäckte vi flera fel, bland annat ett elfel på motorn. Så även om jag kanske tappade fokus i slutet av tävlingen (efter att ha fått in en geting i hjälmen på förfinalen) tror jag att det inte bara hade med mig att göra. Men vi lärde oss mycket eftersom vi stod i samma tält som Sebastian Svensson, en av Sveriges snabbaste förare i min klass.

I maj var det två RMC-tävlingar inplanerade. Men jag ville tävla mer efter en så lång vinter. Så det blev även tre andra tävlingar där är flera motormärken godkända och man kör med Lecont-däck. Vårens tävlingar genomfördes på några av mina favoritbanor. Och även om jag råkade ut för några riktiga missöden tycker jag överlag att jag gjorde bättre ifrån mig på LeCont där slutplaceringar blev 22 av 33, 22 av 30 och 13 av 19. I RMC-tävlingarna gjorde jag fler misstag och jag hade mer otur med karten. I RMC2 körde jag ganska ojämnt. I några heat placerade jag mig helt ok men sjabblade till det i några starter och slutade på pos 10 av 11. I RMC 3 hade jag lite otur med en avhoppad kedja och förlorade placeringar som jag inte klarade av att hämta tillbaka.

Direkt efter skolavslutningen satte vi oss i racebussen för att åka ner till Göteborgs bana. Strax utanför Vara gav motorn upp och vi fick ringa bärgare. Men vi tog vårt gamla släp och fortsatte till Göteborg i alla fall. Vi kom fram runt ett på natten så det blev träning på lördagen trots allt!

Veckan därefter kändes det lite tomt efter den intensiva våren så jag passade på att köra två klubbtävlingar. En i Uppsala och en i Järfälla (Easykart). Min coach säger att jag ännu inte riktigt har orkat hålla fokus hela vägen under längre tävlingar, men på kortare tävlingar brukar det funka bättre. Och det var riktigt kul att köra lite kortare varianter, vilket jag även kunde se på mina varvtider. Men eftersom det var två månader till nästa RMC kände jag att jag måste köra någon tävling till. Så jag åkte ner till Södertälje några gånger för att lära mig mer om den banan. Södertälje har en riktigt lång brant högfartskurva som man behöver sätta för att inte hamna efter. På en träning såg vi att ramen var av på höger sida. Så vi fick åka och svetsa den.

På sommarlovet kunde jag fokusera mer helhjärtat på träningen. Jag tyckte att träningarna i Södertälje hade gått riktigt bra så jag var riktigt peppad inför MKR4. Vi var 42 startande och jag kände till en början att jag gjorde en helt ok tävling. På tidskörningen låg jag på position 36 men efter första heatet hade jag tagit in tio positioner och låg på position 26 i tävlingen. Men i heatet därefter körde jag av banan och slog till bakaxeln rejält. För att göra en lång historia kort hann vi inte byta bakaxeln i tid och måste avbryta. Veckan efter blev det en del konsekvenser av att bakaxeln behövde bytas. Det tog några dagar innan allt satt på plats som det skulle. Men jag hann i alla fall träna i Örebro, Gävle, Borlänge och Uppsala.

Sen hade vi träningsläger på Enabanan och jag passade på att testa olika anställningar för att optimera en mer aggressiv körning. Ramen fick tyvärr svetsas två gånger under träningsveckan. På fredagen upptäckte vi dessutom flera sprickor i ramen. Vi fick veta att chassit var ”dött” och inte längre har den spänst som krävs. Det inte gick att få tag på en ny CRG-ram från Italien. Skulle vi byta märke nu direkt? Men jag ville hinna prova mig fram och det kändes stressigt att lära känna ett nytt märke bara några veckor innan nästa tävling. Vi försökete”stå ut” med karten säsongen ut med inställningen att acceptera att det inte skulle bli några drömtider. Men efter ytterligare en vecka med nya svetsningar började vi leta efter alternativ. Jag testade en Goldkart i Järfälla och jag kände genast att den svarade bättre än min befintliga kart.

Vi fick tillslut tag på ett begagnat CRG-chassi som vi skruvade ihop lagom till MKR5 i Järfälla. Det kändes mycket bättre än mitt gamla. Tävlingen började ungefär som vanligt. Vi var 45 startande och på tidskörningen låg jag på 35:e plats. Jag lyckades hämta in flera positioner under heaten. Men det var en riktigt rörig tävling med röd flagg, påkörningar och flera bestraffningar. Jag lyckades inte ta lyckades inte ta mig vidare från B-finalen. Sen körde jag RMC4 vilket är en tävling som jag helst vill glömma. Det var så mycket problem att vi inte ens hann skriva några minnesanteckningar. Jag minns att det ösregnade, att jag fick flera bestraffningar och att tävlingen kortades ner. Jag minns också att motorn stannade under ett av heaten och att jag var orolig för att motorn inte skulle starta alls i finalen. Men motorn startade och jag passerade startlinjen innan den dog. Efter tävlingen insåg vi att vi hade ett elfel (igen)!

I september provade jag en begagnad Tonykart och blev stormförtjust direkt. Så jag la sista månaden på att lära känna det nya märket. Jag förstod att RMC i Göteborg skulle bli kämpig då jag mer eller mindre åkte ner med en otestad kart direkt från shopen. Men man lär sig ju ingenting på att sitta hemma! Men så kändes något riktigt fel igen. Bakdäcken studsade när jag körde. Först när vi kom hem insåg vi att det främst handlade om stolen. Jag hade fått en ny stol inmonterad vid köpet. För hård. Fel inställd. Vi justerade stolen och åkte mot RMC 6 i Linköping. Och visst gick det bättre! Jag slutade på pos 8 av 11 vilket blev min bästa placering i RMC 2022, trots att jag fick flera bestraffningar under tävlingen. Den här karten har potential!

Första helgen i oktober genomfördes Höstrusket i Västerås. För en gångs skull hann jag träna på fredagen, eftersom det var studiedag! Jag slutade på pos 19 av 35 startande. Men det var en tävling med både upp- och nedgångar. Jag låg på 22 plats i tävlingen när jag fick teknisk flagg och hamnade i B-finalen. Klättrade från 28 till 22 position i förfinalen. Gjorde en massa misstag i början av finalen och åkte ner till position 27, tills jag tog mig upp till 19 positionen.

Helgen därefter passade jag på att köra ytterligare en lokaltävling (Easykart) i Järfälla. Det var riktigt kul att köra i Järfälla med den nya karten.

Jag fortsatte att träna på de närmaste banorna november ut. Sen kom snön.